Enzo pojken finns inte mer nu. Finns så oerhört mycket jag skulle kunna skriva om honom, alla turer fram och tillbaka. Men jag har bestämt mig för att inte göra det. För Enzo hade det fakiskt toppen under sitt sista år, han mådde bra, han hade världens bästa familj, ja han var lycklig helt enkelt. Han fick vara en helt vanlig staffekille mitt i allt det ovanliga så att säga. Till allas stora sorg fick han EP, som om inte allt annat var nog, jävla sjukdom. Och fort gick det, från första anfallet till värsta klustren. Fyra år gammal blev han allas våra fine Enzo. Det skrivs ju ofta att "vi kommer alltid minnas dig" eller "du lever i våra minnen" i Enzos fall är det precis så det är, det får vara hur klyshigt som helst jag ger fan i det, för så ÄR det. Vi är många många som alltid kommer att minnas dig killen, för alltid!
Sarah och Matthias - ni vet hur lyckliga vi är över att ni tog Enzo till era hjärtan och tvärtom - Stor kram till er och vi ses snart
Sarah
26 juli 2009 08:46
Jaa, det är så tomt nu. Ingen Enzo som trippar omkring efter en när man går ut i köket. Han är verkligen saknad vår älskade Enzo. Om jag bara fick ha honom ett litet tag till fast utan EP, frunkuloser, allergier. Men då hade det inte varit VÅR Enzo!!!!
Kristin
26 juli 2009 09:58
Usch vad tråkigt att läsa, jag blir alldeles tårögd. EP är en hemsk sjukdom som tar alldeles för många hundar i för tidig ålder =(
Pussa på vovvarna från mig och Buster
http://garpenborgsrustubus.se
Marianne
26 juli 2009 10:04
Det är verkligen så tragiskt, så onödigt! När Enzo verkligen hittat hem - ja, då händer det här... Förbannade EP!!!!
Som du säger, Maria, vi är många som för alltid kommer att minnas den killen för den härligt unika individ han var!
Hoppas att Enzos fina familj kommer att få lika stor glädje och uppleva lika mycket kärlek ifrån lilla, söta Ester!
http://winniehurst.bloggagratis.se
Jossan
26 juli 2009 11:07
Näe, vad ledsen jag blir Maria! :( Så sorgligt att höra. Hade äran att träffa Enzo en enda gång, och hade sett fram emot flera till. Han och Diesel fattade tycke för varandra direkt, vilket iochförsig var svårt att inte göra med Enzo :) I särklass en av de gladaste och charmigaste staffar jag någonsin träffat. Skickar en stor kram till Enzos familj, jag tänker på er!
http://www.britishsteeldejavu.com
Åsa & co
26 juli 2009 14:43
SNYFT!
Pia och Ida
26 juli 2009 22:21
OOh så tråkigt,vila mjukt killen!
/pia
Sofia
27 juli 2009 13:09
Håller med Marianne..... Så tråkigt att det skulle hända när han äntligen hade hittat hem. Lilla charmiga Enzo, vi tänker på dig och din familj!
Kram från oss tre
http://www.alfonz.se
Frida
27 juli 2009 15:36
Fy fasiken å orättvist livet är. När han äntligen hittat rätt och fått upprättelse så händer detta...
En stor eloge till er som gjorde Enzos sista tid så fin. Jag tänker på er i denna svåra stund.
Lilla hjärtat.... Vila i frid, världens bästa vildfare.
Kram Frida
http://www.deveritas.se
Tina
27 juli 2009 21:32
Enzo var oerhört speciell - jag kommer till och med ihåg vad min första kommentar var när jag såg honom som yttepyttig liten valp. "Men... vilka glada öron han har!"
Och det var inte bara öronen som var glada på den hunden visade det sig.
Jag blir varm i hjärtat och ledsen i ögonen när jag tänker på den lilla fina Vildfaren och hans fina familj.
Stor stor kram!
http://www.tinric.com
Sarah
29 juli 2009 19:04
Tack för alla fina ord och jag hoppas att Enzo kände sig som hemma här och var lycklig det sista året i han liv. Vi saknar Enzo- prinsen varje dag och ville att han skulle få träffa sin "lilla" syster Ester. Fast det fick han.
Tack alla igen för dom fina orden=)
http://sarahmokvist.blogg.se