min Vera är så galet snäll att jag faktiskt hade tårar i ögonen när jag fotade dessa bilder på henne och Alexander lekandes häromdagen.

Min Vera som har 5a i leken på sitt MH, för att få loss henne fick testledaren hämta en extra trasa och vifta med framför henne,,, Själv som matte var det som förgjort att få henne att släppa. (inte vill man heller på ett MH ryta från tårna i örat på sin hund liksom,,,det är ju en del moment kvar och det ska ju vara positivt, fast iof är det inte alltid hon släpper då heller :-) Hon kan bli så intensiv i sin lek att en atombomb kan brisera och hon skulle ändå inte släppa.

Men när lille temperamentsfulle Alexander skriker och petar in sina knubbiga bebisfingrar i hennes mun så släpper hon. Inte för att hon måste utan för att hon vill.

Då blir han lycklig den lille, då är hans illvrål som bortblåsta och dom drar återigen i varsinända av kamptrossen

min fina, ja mina fina!