konsten att INTE få högt blodtryck av alla dumheter man tvingas läsa och höra om dagarna? Jag känner mig alltsomoftast som Peter Harrysson när han som programledare för "så ska det låta" pressade fram ett "oliiiiiidligt spännande!" om någon av er minns detta. Fast jag kvider inte just olidligt spännande förstås, utan här väser jag fram helt andra saker mellan sammanbitna läppar.

Det är det där med att sålla, jag vet

Man har ju lärt sig genom åren att inte bli alltför ledsen/arg/upprörd över tv nyheter odyl - kanske blir det samma med alla dessa privata nyheter och åsikter med tiden? Att vi slutar att bry oss, jag gissar det.

Som förut så var det rätt vanligt att människor irriterade sig på att "tvingas lyssna" på när andra pratade i sina mobiler på offentliga platser som t-bana, buss osv. Nu känner i alla fall jag att man inte lika ofta hör den typen av ilskna kommentarer längre, vi kanske alltså har lärt oss att stänga av när vi hör brottstycken ur andras liv i förbifarten.

för egen del hoppas jag att denna upprördhet går över fort fort- innan jag ligger i en träkista. För jag måste inse att det faktiskt inte går att kasta sig in för att "förklara" saker och ting - det skulle  nämligen aldrig ta slut och de flesta är inte intresserade av att få en annan synvinkel utan vill bara ha sin redan färdiga åsikt bekräftad. Bättre människor än mig har försökt och gått bet, så jag tänker hålla mig därifrån.

Jag är, om nu någon trodde det, absolut inte ute efter att saker och ting skall vara bara fint och gulligt överallt, tvärtom, jag törstar efter svärta och sälta- variation och ÄKTA människor. Kanske är jag inte ensam? Ska vi bojkotta alla förståsigpåare som bara vill bli strykna medhårs och gemensamt slå ett slag för variation? Både kennlar och människor emellan. Från en hundägare till en annan- vi behöver inte tycka lika eller göra allt på samma vis- vi behöver inte ha samma mål eller samma filosofi. Låt oss få vara och tycka olika- snälla!

För det går liksom inte att vara bäst, det är nämligen ett subjetivt mål, det går inte att mäta att vara bäst och det är helt galet att försöka tvinga andra till att oxå tävla om att vara bäst- efter just DINA kriterier

Det bästa jobbet för mig är inte bäst jobb för alla människor

Den bästa pojkvännen för mig är inte bäst för alla andra

Den bästa valpköparen för vår kennel är inte den bästa för alla andra kennlar

Den bästa hunden för mig är inte den bästa hunden för alla människor

osv osv osv

Sedan hoppas jag att vi förstås alla inser att vi nu då inte syftar till galenskap, jag vet lika bra som alla andra att det förstås finns arbetsplatser som är väldigt dåliga för de allra allra flesta människor. Det finns massmördare som vi nog kan enas om inte är den ultimate pojkvännen för någon annan än möjligtvis för nån som vill dö.

Men ovanstående syftar till detta finlir som vi älskar att ägna oss åt.

Alla vi som föder upp rasrena hundar och följer de lagstiftningar som finns är TILLRÄCKLIGT duktiga- vi duger ALLA! Vi kämpar alla på så gott vi kan med olika mål och med olika resurser.

Resten är finlir, köp just den ras du vill ha, i exakt den tidpunkt i livet som passar dig och hos en kennel du känner förtroende för.

om man tar spjärn mot väggen så kan man pressa ner sig till den bästa platsen

- dvs mellan våra äldsta staffedamer

Härligt besök med hela familjen på skansen i helgen

så fick vi några pussar av en älg, Alexander & jag var lika förtjusta båda två

där bla nån mormor som lagar barnbarnets trasiga kläder får en ask "merci" som tack. Den har alltid irriterat mig, vem gör så liksom? Nu inser jag att jag bara varit avundsjuk, för när jag nu fått en egen ask merci så känns det väldigt nice :-)

tack snälla Elin, du hade inte behövt, men det vet du ju, kram!

och goda vad dom oxå!