solsken och åter solsken lyser, om inte alltid, så väldigt ofta över både kennelbloggar och mammabloggar (kanske inte så stor skillnad mellan dessa) Ibland undrar jag om det inte finns fler faror i detta, ja bortsett från den uppenbara faran att vissa läsare blir kräkfärdiga och beslutar sig för att aldrig mer gå in på bloggen i fråga :-)

Att skapa ett rosaskimmer kring uppfödning och allt som har med detta att göra kan ju delvis ge en falsk bild av verkligheten. Alla dessa bilder på gulliga valpar- kunde förstås ersättas med bilder på nerbajsade valplådor och tokbitande 7v valpar som äter sönder huset.....

Alla dessa grattisbilder på lyckliga valpköpare med tillhörande fina och/eller lydiga hundar kan förstås ersättas med dessa missnöjda valpköpare som efter 5år hör av sig och säger att dom minsann vill ha tillbaka köpesumman för att deras hund gått och blivit sjuk och deras (billiga) försäkring täcker inte,,,,,

Alla våra bilder på barnen när dom kelar med våra hundar kan förstås ersättas med inlägg där vi berättar om hur barnen mot kvällskvisten ibland biter någon av de stackars hundarna,,,,

ja jag kan fortsätta men gissar att poängen framgått redan.

Självklart finns det orsaker till att det är så här, och inte bara att man vill vara en äppelkindad uppfödare/mamma. Dels måste man ju verkligen tänka på att man inte kan hänga ut varken sina barn eller valpköpare hursomhelst! Sedan fyller ju alla bloggar olika funktioner och jag är för egen del helt säker på vilken min fyller. Och den skall verkligen inte fungera som någon förebild för blivande uppfödare :-) Utan det man som intresserad av avelsfrågor & uppfödning bör börja att göra är att dels gå SKK hunduppfödarutbilding samt bli medlem i rasklubben och börja delta på uppfödarmöten. Det är här som man börjar lagra den kunskap man behöver, bla. Klart det finns många fler källor, men som sagt många bloggar & hemsidor är icke lämpliga på det viset :-)

Å andra sidan blir jag ledsen när vissa väljer att enbart fokusera på det negativa,,,ja det var det där med balansgång...

Vi känner många kennlar som haft motgång efter motgång, och då menar jag rejäla grejer. Inte hör jag dom gnälla 24/7! I vår egen kennel har vi haft två tiklinjer vi jobbat med i många år som vi fått avsluta pga hemska sjukdomar,tungt som attans förstås, men motgång är en del av livet.

Fast kanske då att det kan vara bra att tänka på ge en nyanserad bild, jag gissar att jag inte är så bra på det, eller inte tänker på att göra det tillräckligt ofta.

Som dessa bilder nedan tex. INTE var det så att vi som har 3st tikar hemma, 8år, 6år & ca 2år- bara tog hem 2st dräktiga tikar på 6år resp 4år och bara släppte ihop alla i en enda stor lycklig hög! I en familj med två små barn samt väldigt mycket besök som kommer och går så måste man som uppfödare ta ett oerhört stort ansvar i hur man hanterar varje enskild situation. Man måste snabbt lära känna tikarna och vara uppmärksam på deras signaler, låta dem landa i sina mammaroller, låta dem styra hur fort man kan gå fram. Hellre att det tar någon vecka extra och att man sedan kan ha alla lugnt sittandes så här tillsammans utan några som helst spänningar,,,än att chansa och kanske få ett misslyckande på halsen. Alla gör olika men så gör vi :-)

Nähä nu är det dags att städa valplådor, tvätta bajsiga valpfiltar & bajsiga valpleksaker samt bada våra vuxna tjejer inför morgondagens utställning och så städa lite inför kvällens besök- so long!

uttrycket "huvudet högre" har väl sällan passat så bra in :-)

Alexander ville oxå vara med