Idag är det en stor dag för oss.

Vi har i många år kikat på en ras som heter Japansk Terrier, eller Nihon Teria

(finns även fler nam, men dessa får väl anses vara de vanligaste )

   och idag flög Matthias iväg och hämtade hem våran lilla tjej Lisa   

För att kort berätta om bakgrunden så föll det sig som så att Terrierklubben "plötsligt" fick ett par nya raser i sin grupp för ett antal år sedan. Ingen av dessa raser fanns då representerade i sverige och således ej heller någon rasklubb för dem. Men SKK ville ha RAS skrivna för samtliga raser, om än då i förkortad version för dessa. Raserna var Japansk Terrier samt Terrier brasiliero. Den senare fick snabbt anhängare och två kennlar tog sig an den ungefär samtidigt. Den har sedan ökat i popularitet och hade 50st registreringar under 2011. Det var superskoj att via det ideella arbetet jag då hade i Terrierklubbens avelskommitté få lära sig med om dessa två raser, och det som hände var att jag genom att skriva deras RAS blev väldigt intresserad av just den Japanska terriern. Dock fanns det inga att få tag i i europa. Det fanns en uppfödare i Italien, men hans hundar var ej längre reproduktiva. Vi hade lite kontakt med honom genom åren, och så även med den japanska kennelklubben, men inget ledde egentligen någonvart. I alla fall inte konkret. Sedan en dag så var det en uppfödare i Tjeckien som importerade 3st hundar från Japan och för att göra en lång historia kort: nu är Lisa här :-) Vi vet självklart inte idag vart detta kommer leda, kanske är det inte en ras som passar oss eller tvärtom för den delen. Men om man aldrig provar så vet man ju inte heller eller hur?   Hon är i alla fall precis så som vi tänkt oss, fast mindre! Nu får inte Kalle eller Irma mosa henne för då vet jag inte vad jag gör   

Självklart får ni följa henne via bloggen och jag kommer oxå lägga ut mer info om rasen här vartefter för de av er som kan vara intresserade. Rottis & staff är ju förstås våra stora livskärlekar och vi kommer inte minska vårat intresse för dem, vi är ju båda galet oombytliga av oss både jag & Matthias :-)

och nu över till lite bilder förstås!

här- fotad i samma sekund som hon kom in över tröskeln ;-)

två buffliga staffar som vill hälsa

I husses famn

sedan var det MIN TUR!

Barnen var nyfikna och förtjusta

Sedan en stund ensam i Kristoffers famn- han måste ju känna av "öronfaktorn" och den fick helt klart godkänt

stora mjuka öron :-)

medans UK tjejerna smaskade i sig detta

så fick hundarna mumsa på dessa

Marianne tog sedan med sig Olle & Joel hem - ser tomt ut däruppe nu där buren stod :-( Det var trevligare än jag trodde med fåglar

så var hon så gullig att hon köpt presenter till våra killar, det var bra för då hann dom inte fundera så mycket över fåglarnas frånvaro - TACK! supergulligt verkligen!

Alexander som precis slutat (nästan helt) med vilan på dagis är allmänt superduper trött när han kommer hem och det innebär att varenda motgång skapar en gråt/skrik attack. Först här för att han inte får upp paketet fort nog

Sedan kommer ett nytt anfall av desperation när han ser att det är choklad, hans älsklingssort- men att det är mer som måste bort innan man kan smaka,,

äntligen! Tystnaden var nu öronbedövande

den stora presenten var precis lika perfekt, någon form av u-båt som om jag förstått allt rätt kan ta sig fram under vatten!

bara köpa ett batteri så ska vi sedan testa i badkaret imorgon- tack & kram Marianne!