ja, blev så sorgsen av bilden på Alexander att jag måste blogga om nåt annat nu lite snabbt :-) Dessa på Kalle får duga så länge. Han har verkligen vuxit vår kille, märks inte minst på att han försöker göra bebisar med alla tikar här hemma förutom Vera :-) Hoppas hans hormoner kommer i balans snart snart,,,

Ont i hjärtat var vad jag hade när jag såg hur ledsen Alexander blev när han upptäckte att alla våra valpar var borta. Han kom hem från dagis och pilade in i valprummet och blickade ut över förödelsen (bestående av att jag skruvat isär valplådan) så sorgsen   Ja ni ser själva,,,

ursh

Kristoffer tröstade honom med att mamma lovat att vi ska göra nya valpar, samt att han ju känner att Irma har bebisar i magen (nej det känns inte ännu, men han lever i den tron att han känner sparkar) Det verkade som att Alexander nöjde sig med detta besked. Tror oxå att just det där att vara minst i en familj gör att det är extra roligt när man då tex har valpar som ju är bebisar i förhållande till honom, att få känns sig lite stor är en häftig känsla kan jag tänka mig. Är själv storasyster så jag har inte upplevt det där med att vara minst, men som sagt jag kan tänka mig

Summasumarum: det finns alltså nackdelar med att vara son till ett par hunduppfödare

Själva är vi dock superglada över alla fina hem våra valpar nu ingår i. Massor av härliga bilder på valparnas nya liv strömmar in via sms, mail & facebook- VARMT TACK ALLA NI!

hennes husse & matte kom tillslut, för inte gick det att motså den här lilla sötnosen när man väl fick träffa henne :-) Vi känner oss supernöjda och vi har hört att resan hem gick bra den med

Akira är hennes namn nu- lycka till!