i tisdags for vi iväg på klubbens ringträning i upp.väsby Vi i detta fallet var jag, Kalle, Lisa, Malin & Rodney. På plats mötte vi upp Camilo med Eros samt Sofia med Totte. Det var inomhus och lokalen var verkligen toppen, om än kall, men vad är inte kallt i denna kyla? Inneskor var det som behövdes och de stackare som inte visste om detta frös om fossingarna vill jag lova :-(  Oavsett- ett otroligt bra initiativ av SSBTK och att lyckas få en domare att hålla i detta dessutom- guld! 14st ekipage var på plats, så det ökar hela tiden i antal

Till min stora lycka så gillade Lisa det hela skarpt, det var ju första gången hon for iväg på äventyr och ja som sagt, det var en mycket glad tjej som tränade stå och slalom bland alla andra hundar!

Kalle dock,,,,ja vad ska man säga? Han är SUPERDUKTIG när det kommer till att stå snyggt (tacka fasen för det så mkt som jag tränar honon varenda dag) dock skulle jag behöva en handler till honom UTANFÖR ringen :-) För där har jag som matte helt klart enorma brister. Hans uppfattning av en rolig dag är att försöka kväva sig själv samt amputera min högerarm,,,

nåja, nog klagat om detta- som motvikt finns då syrrans lille Rodney som helst av allt vill bli buren runt ringen på träningen :-) Stå kan även han, men den söte latmasken anser att det där med att promenera runt i en ring kan faktiskt matte sköta åt honom. "var är min vagn?" såg han ut att fundera över, tills dess att han somnade i Malins famn   

nedan Camilo & Eros hade inga bekymmer alls med störningen i form av andra hundar

suddig bild, men ville ändå ha med den. Glada fina killen!

Sofia dök upp med en liten ny kompis :-) En söt Disa

klart att Lisa skrek lite i buren, men inte så farligt ändå. Nyttigt att få sitta och titta på oxå

titta- han tog några kliv i alla fall den lille gullungen!

både Lisa & Rodney diggade Eros skarpt

godnatt   

Puttes underbara ägare skickade dessa bilder till oss för att ge oss en bild av en dag i Puttes liv!

Vad jag älskar att vara uppfödare i dessa teknikens dagar :-)

I början av min karriär så var det som så att valparna hämtades -och visst kom det något telefonsamtal till den fasta telefonen i bland och något enstaka brev med fotografier i - men det var väl oxå det hela. (så sågs man vid valpträff och MH samt röntgen förstås) Sedan förstås mot slutet av hundens liv så blev det ofta att man talades vid. Delade sorgen en stund. Men mest kontakt var det med de ägare som fick bekymmer,,,

Idag är det ju värsta lyxen att kunna vara så delaktig på ett så enkelt sätt som man faktiskt kan   

just det- Putte var det ja, här kommer han!