garpenblogg

Alla inlägg under april 2014

Av Maria - 30 april 2014 21:24

för det är Pollys födelsedag! Hipp hipp HURRA till finaste fröken röd på 1års dagen!

                 

ANNONS
Av Maria - 30 april 2014 11:45

I arkenzoo i stinsen idag, Diana, Ulla, Vera och jag - "popcorn-grisöron" blev tjejernas treat för dagen <3
Ja lite annat slank ner i påsen oxå :) tack Micha för trevlig pratstund!

ANNONS
Av Maria - 29 april 2014 18:36

ja sanningen att säga så har dom gjort mer än bara pussats   

   

om det blivit smått så kommer dessa att förgylla vår tillvaro 26-27e juni   

Av Maria - 29 april 2014 16:13

Lisa ja, hon blir alltid en i staffemängden, vilket kanske inte är helt juste :-) Knappt hon syns mellan dem i bild ibland. I alla fall, här kommer lite bilder på bara henne

               

hon fungerar helt ok i familjen/flocken. Ett par saker i hennes personlighet som är i mitt tycke mindre bra är dels att hon vaktar mat (inte mot oss eller barnen, men mot de andra hundarna) Vi får hoppas att staffarna fortsätter att visa henne samma tålamod som hittills, trots att hon ibland gör regelrätta utfall. Lätt att åtgärda genom att inte låta henne ha godsaker bland de andra, men den detaljen att hon själv förser sig med föda att vakta är det som ställer till det för henne. Ja, precis, hon snor allt hon kan helt enkelt :-)

Sedan har hon farit iväg efter harar en gång, så mer intresse för sånt tycks finnas hos henne.

Annars är hon ett roligt komplement och frisk pigg & glad rent allmänt. Renlig och lättskött päls. Folk hon aldrig träffat kan hon tycka att det gärna kan förbli just så med, men så fort som det blir en andra eller tredje gång så är hon mer oblyg av sig. Fina lilla Lisa   


Av Maria - 29 april 2014 15:41

       


det var mängder av spår i sanden, rådjur, älg och eehh några slags fåglar :-) Kristoffers hand är i älgspåret

fint att tänka sig att de strosar runt där när alla människorna är i stan 

                               


jo, lyktan, den klämdes fast under bilen när vi skulle fara hem och fick grävas fram - stackars lilla lykta

   

Av Maria - 29 april 2014 15:24

Min morfar, Åke, gick bort innan Alexander föddes och Kristoffer så liten att han inte minns honom. Men däremot pratar dom oftare om Åke än om många andra, levande, människor. Vi pratar om hur han dog, varför han dog, var han finns nu osv. Barnen jämför med de hundvalpar som dött, de drar paraleller till Mariannes fågel och hur vi begravde honom.

När då det var dags att fara och lägga blomma vid morfars grav blev de både mycket uppspelta och engagerade.

   

När det sedan gick upp för dem att det låg döda människor under alla dessa gravstenar hade frågeflödet inget stopp. Vem ligger där under? Varför dog han/hon? Är alla dessa Åkes kompisar?

Eftersom min mormor Ulla var med och gravplatsen är i nynäshamn där hon fötts och vuxit upp så kunde hon faktiskt svara på nästan varenda fråga :-)

 

Finaste morfar! Jag tänker oerhört ofta på dig, och det är fantastiskt roligt att tack vare barnen få prata så ofta och mycket om dig. Dom hade älskat att få hänga med dig, precis som jag gjorde när jag var liten

Världens bästa morfar, det var du det   

       

det stod en lykta vid graven som mormor ville ta med sig hem över sommaren, mer om den senare,,,

Av Maria - 28 april 2014 15:25

imorse tog jag och våra fem tjejer en egen sväng på ängarna kring inflygningen till Bromma. Kalle fick vackert stanna hemma då jag tog med mig kameran och gärna ville att både den och jag skulle komma hem hela. Han har en förmåga att kräva min fulla uppmärksamhet och då är det svårt att gömma sig bakom en lins.

I alla fall så märkte jag att tikarna älskade det frostnypta gräset bäst och att de var hyfsat väluppfostrade när det bara var dom fem med, skönt :-)

             

medan jag strosade runt funderade jag, som så ofta, över att jag tror att mkt av de konflikter uppfödare emellan bottnar i att vi har så fantastiskt olika drivkrafter. Det är en större skillnad än den uppenbara som alltid nämns, dvs hur länge man fött upp. Klart att det är skillnad på 5år, 10år osv Även om det förstås är helt möjligt att ägna ett helt liv åt saker och ting utan att direkt bli klokare med åren, kanske en talang i sig?

Skälen till varför vi alla valt att ägna oss åt just hunduppfödning är det som skiljer oss åt, eller i vissa fall, förenar oss.


Det är en balansgång att skriva om då jag faktiskt inte vill gradera det hela, i mitt tycke behöver det inte vara sämre att någon tar en kull på sin tik för att "så många sagt att hon är SÅ fin" eller "vi vill absolut att hon ska få uppleva att bli mamma" eller "vi vill behålla en valp hemma" än att göra som vissa dvs slänga sig med floskler som att "vi vill förbättra rasen" Sanningen att säga så är det stört omöjligt att veta på förhand vilken av dessa som kommer att bli den "bästa" uppfödaren. (att gå in på vad eller vem som definierar en bra uppfödare skippar vi idag)


Nå, det jag vill komma till är att när vi alla möts, på ett eller annat vis, är det inte så konstigt att det ofta krockar. Vi kommer från helt olika världar, våra mål är olika och framförallt är våra drivkrafter oerhört skiftande.

Det som skulle hjälpa, och detta är jag helt övertygad om, är om vi alla kunde försöka vara mindre fördömmande mot varandra.

Detta är ingen tävling där den uppfödaren, som kasserat flest hundar eller nekat flest tikar till att få låna deras hane eller som ställer högst krav på sina presumtiva valpköpare, eller kastat mest skit på sina kollegor, vinner!

Det är jag helt totalt säker på :-)


Tyvärr är det som händer när klimatet blir alltför rått och kallt att uppfödare istället väljer att göra betydligt mer riskabla saker, så länge som det är saker som inte syns, än att göra något som kanske för stunden anses vara "fult" men som trots allt inte utsätter varken blivande valpar & ägare för några direkta risker.

Väljer att inte illustrera med några exempel då det lätt kommer att bli att vissa tror att det är just dem jag syftar till, men exempel på väldigt allvarliga saker som inte syns på hunddata är mentala brister, EP, dövhet, ovilja att föröka sig-både som hane eller tik, förlossningsproblem, svårigheter att ta hand om sina bebisar, missbildningar av olika slag,,,mm


och det som gör mig oherört sorgsen i denna facebook ålder där många uppfödare utsätts för rena rama hatkampanjerna är att det oftast är lite nyare uppfödare som råkar illa ut. Uppfödare mer fler år på nacken verkar kunna göra exakt samma saker utan att dras i rännstenen. Jag vill personligen inte förlora dessa nya kollegor, dom behövs, precis som vi äldre. Så snälla ni där ute framför era tangentbord- var lite varsamma! Ring upp varandra istället och skvallra lite, skvaller är hälsosamt på många vis. Men låt föremålen för skvallret vara lyckligt ovetandes om att ni anser att deras hundar är fula och sjuka och att deras mål med sin uppfödning är skrattretande.

Som vuxen människa kan man välja att inte mobbas- och snälla välj det- för rasens skull!

 




Av Maria - 28 april 2014 15:23

Tack matte Anneli för fin bild   

 

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4 5
6
7 8
9
10 11 12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ garpenblogg med Blogkeen
Följ garpenblogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se