garpenblogg

Inlägg publicerade under kategorin Funderingar

Av Maria - 3 oktober 2017 16:03

Vi har de senaste veckorna undrat varför vi inte sett den vackre och galet charmige katten Felix på länge. Barnen (och även jag) har ropat hans namn vid alla de ställen vi vanligtvis brukar möta honom, men utan framgång. Så sent som förra veckan sprang Kristoffer och Alexander längs gatan likt blixtar då vi trodde oss sett Felix skepnad där framme, men utan lycka då det bara var en helt vanlig katt som bara råkade likna Felix...

Så idag såg vi Felix matte på väg in i sitt hus, barnen vågade sig på att fråga henne hur det var med Felix
Det var med en orolig känsla i magen jag iakttog henne där i dörren med matkassar i händerna, något var konstigt. Hon verkade vilja prata med oss, hon lade ifrån sig det hon bar på och kom emot oss
Hon frågade ifall vi brukade klappa Felix och jag fick berätta att klappa nog är en underdrift, vi var ju praktiskt taget lite besatta av hennes underbare katt <3 jag beskrev hur sanslöst ljuvlig han alltid var med oss och att vi varje dag på väg hem från skolan försökte träffa honom. Hur barnen, oavsett årstid, kelade med honom liggandes raklånga på marken.
Då säger hon att Felix ibland bet människor, att han hade attackerat ett par av grannarna och att nu senast var det en ung flicka som blev biten.

Kristoffer och Alexander förstod inte, och inte jag heller egentligen, Felix var ju den coolaste snällaste snyggaste katten vi träffat, jag försökte fråga ifall flickan kanske gjort något? Men matten sade att hon sett allt och att Felix flugit på henne oprovocerat
Hon var väldigt ledsen förstås, och jag med, för hennes skull och för Felix
Det började regna kraftfullt och vi tog ett snabbt adjö

Barnen förstod inte ändå, varför kunde inte de grannar som nu Felix inte gillade bara flyttat härifrån? Hur kunde det spelat så stor roll att han bitit ett barn när han nu varit så snäll emot dem i flera år?
Själv kan jag ofta undra lite samma saker, uppväger goda gärningar för eventuellt onda? Kan man mäta det på något vis, är det verkligen nödvändigt att tillämpa nolltolerans på allt hela jävla tiden?
Vi lever i nån märklig tillvaro där varken människa eller djur tillåts ha brister - ändå vet vi ju att vi alla har just brister! Men eftersom klimatet är vad det är måste vi alla dölja dessa brister, för vi vet ju att vi riskerar att bli slitna i stycken ifall vi blottlägger dem. Inte ens en katt får ha några mörka sidor
Så fruktansvärt sorgligt när man tänker på det

Nu finns han inte mer, poff, borta! Han var inte vår, men katter är kanske aldrig helt någons- han var sig själv och vi kommer sakna honom oerhört!

Telefonen är fylld av bilder och filmer på honom och pojkarna - här kommer några av alla dessa <3

Av Maria - 27 april 2017 13:40

när man blir ombedb att skriva några rader om en själv så antar jag att jag inte är ensam om att fastna framför datorn i någon form av prestationsångest, skriver man ett par få käcka rader och hoppas det blir charmigt eller tar man det på blodigt allvar och riskerar att framstå som en narcissist? 


Oavsett vilket så blev jag själv lite förvånad när jag började räkna, är det inte fler än 12st rottweiler kullar? Hur kan det kännas som 112st? TOLV? På nästan 25år, vilken massproduktion :-) Absolut har rottweilersidan av kenneln hållits vid liv genom konstgjord andning senaste åren, där själva lungan varit Carlin & Lillan Hansson Wiksell. Finns inte ord att beskriva vad dom betytt för kenneln. Vet att nästan alla kennlar har valpköpare som är så mkt mer än just "bara" valpköpare, vi har turen att ha flera sådana personer, men just på rottweilersidan är det tveklöst Calle & Lillan. Deras första hund från oss var Garpenborg's Kanita, sedan tog dom hand om en omplaceringshane vid namn Garpenborg's Nallen Balou efter honom kom LP1 KORAD SE UCh Garpenborg's Ånna in i deras liv, hon blev sedemera mor till LP1 Garpenborg's Lucille som nu i sin tur blev mor till vår C2 kull förra året. Ånna & Lucille lever livets glada dagar och vi hoppas på att kunna fortsätta på vår gamla tiklinje via Garpenborg's C'est Judith *håller tummarna hårt* 


Men nu tror jag bestämt att jag kom in på ett sidospår, några rader om mig var det ju,,, Tänker på vad jag sade per telefon igår när jag ringde en valpköpare för att gratulera hans nu 15år gamla staffepojke på födelsedagen,som svar på frågan ifall vi kommer fortsätta med kenneln, att denna hobby är som en passion hos mig, nästan en besatthet och att vi således kommer finnas kvar om han i framtiden skulle vilja ha en ny liten familjemedlem.

När jag sedan lade på började jag fundera över drivkrafterna bakom en sådan besatthet, vart kommer den ifrån? Alltså själva passionen, dyker den bara upp en dag? Jag antar att den gör det, poff säger det bara och så är den där. Man trodde man hade kontroll över hobbyn men så visar det sig att hobbyn muterat sig in i ens hjärna och hjärta, transformerat sig till något som gör att det mesta annat i livet bleknar. Minns att jag var orolig inför vad barnens ankomst skulle göra med min muterade hobby, tänk om jag plötsligt skulle bli en annan? Tror de flesta av er känner någon eller några som "försvunnit" den vägen. Inte för att det är något fel med det, verkligen inte, men jag ville bara inte tillhöra den skaran. 

Så blev det inte heller, jag försvann inte, däremot fick jag skära bort andra delar av mig, För barnen tar plats, och jag vill att dom ska ta plats, jag behöver dom, varje andetag jag tar är som att jag tar tillsammans med dem, det blev precis så underbart att bli förälder som man hoppas att det ska bli- och utan att min besatthet försvann! Att ta fram kniven och skära bort delar av "mig" för att få plats med barn och hunduppfödning var verkligen ingen uppoffring och nu minns jag knappt de där bitarna :-) 

Såklart resonerar alla olika och prioriterar olika och hemskt vore det ju annars, men för oss ser det ut såhär. Vi har gemesamt valt detta, jag och Matthias. 


Så det är svårt när man då får uppmaningen:  "skriv några rader om ditt hundengagemang" 

För jag vill ju hellre låta klämkäck än psyksjuk om ni förstår hur jag menar :-)

     

Av Maria - 9 juni 2016 08:37

Alltid när vi får hem fodertikar tar vi det väldigt lugnt och försiktigt med introducerandet av tiken in i vår egen flock. Stressar aldrig fram något utan tar alltid det säkra före det osäkra. Inte bara är ju tikarna dräktiga när de kommer, fyllda av hormoner och runda om magarna- våra hemmahundar har ju sina löpcyklar samt allmänna mående som påverkar deras dagsform. Det hela får ju inte ske på bekostnad av varken fodertiken eller våra egna hundar förstås. Att kunna höra, lukta och se varandra under den första tiden men utan att oroa sig över att behöva hantera fysiska möten är så vi startar det hela. Sedan går vi över till promenader där fodertiken får börja med att gå med vår Vera, sedan tar vi varvet runt och avslutar efter någon vecka eller två med att introducera Yoyo som sista hunden. Yoyo är den i vår flock som inte anser att nytillskott tillför något av direkt värde för henne :) men efter ett par veckor av vår vanliga rutin brukar denna den första promenaden med Yoyo o fodertiken i regel gå till som så att Yoyo totalt ignorerar den nya figuren :) Mer än så kan man liksom inte hoppas på när det gäller henne :)

När foderikens husse/matte kommer och hälsar på återgår vi till ursprungsläge, dvs separerar vår egen flock från fodertiken under dessa timmar - kanske onödigt att ens förklara men dels vill ju tiken kunna umgås med sin familj på sina egna villkor men oxå så kan irritation uppstå och med mkt folk i omlopp är det lätt att missa små signaler från hundarna - något vi alltså inte riskerar här hemma
Polly plutt går ju gemensamma promenader med i princip hela flocken (Yoyo orkar inte gå så pass långt eller fort därav att hon saknas på bilderna- o valparna är för små)
Hon fungerar fint och uppskattar att få powewalka lite och komma ifrån moderssysslorna en stund

Av Maria - 11 november 2015 14:45

Utvärdering

ett ord kan man säga mkt om, och ett ord som i mitt tycke ofta missbrukas inom hundaveln. Eller i alla fall ett ord som många säger utan att egentligen ha funderat över vad sjutton de menar. Det bara låter så himla bra helt enkelt :-) Men frågan är:

VAD ska utvärderas?

HUR ska det utvärderas?

VEM ska göra det?

NÄR ska det ske?  

och i relation till vad? Till övriga kullar/avelsdjur i den egna kenneln? Eller i relation till andra kennlar som föder upp samma ras? Eller jämfört med hela rasen landet man bor i? Eller kanske i relation till att rent och slätt vara en hund?

 

ovan en bild som visar en del saker - många hundar från samma kennel i olika åldrar, alla kan stå brevid varandra utan några direkta bekymmer, de har samtliga tagit sig till en utställning vilket betyder att de är hanterbara i den typen av utmanande miljö.

 


Vad betyder det & hur används det?

Ordet utvärdering tåls att fundera ofta och mycket på. Att det kan betyda olika saker inom olika raser, och verkligen vara olika saker inom olika delar av landet, världen,,,att det ser annorlunda ut inom hästsporten eller mjölkindustrin,,,,eller inom skolan. Det finns betyg, index, statistik, omdömmen, tester av olika slag, enkäter,,,osv som fungerar som hjälp om man vill utvärdera något


Men min upplevelse är att ordet mest ianvänds i praktiken på detta vis:

"Får vi låna er hane till vår tik?"

svaret blir ibland:

"-Vi har sagt stopp för fler kullar nu tills dessa är utvärderade"

medans vad man egentligen menar är:

"-Nej jag vill inte låna ut min fina hane till dig, för jag tycker faktiskt inte om DIG"


Eller:

"-den där uppfödaren/hanhundsägaren är SÅ oseriös, bara spottar ur sig valpar/kullar- utan att ens UTVÄRDERA dem!"

betyder egentligen:

"-jag tycker inte om den uppfödaren/hanhundsägaren" eller "han eller hon vill bara tjäna pengar"


Och ibland även:

"-Nej jag kommer inte para XX närmaste två åren, måste ju hinna utvärdera hennes kull först!"

kan faktiskt betyda:

"-Jag har tyvärr inte möjlighet rent praktiskt att ha någon valpkull närmaste året/åren"


Tyvärr är det ofta (men såklart inte alltid!) så att ordet faktiskt används som substitut för sanningen, eller som slagträ i någon debatt om vem som vinner tävlingen årets seriösaste uppfödare

Tyvärr tyvärr


   

Det är en utmaning att vara uppfödare av hundar, en rolig sådan!

   

Spännande,,,

Men vet ni, det ÄR ett spännande ord, och att faktiskt göra det på riktigt är superskoj! Det som däremot kan vara mindre skoj är att sedan hantera den utvärderade hunden/kullen - men det kan vi ju prata om en annan dag tycker jag. :-) Såhär tänker vi i vår kennel (och det finns säkert mängder av andra smarta och bra sätt att resonera i frågan!)


"Reproduktiv utvärdering"

Parning

Den första utvärderingen som sker är redan vid parningen. Där iaktar man både hane och tik och deras förmåga till att fortplanta sig. Hur fungerar de i parningssituationen? Blir tiken dräktig? (vi lämnar individens egen resa fram tills dess att vi beslutat oss för att hen skall gå i avel därhän)

Valpning

Nästa steg brukar vara valpningen, hur tiken hanterar den, tex hur lång tid den tar, hur svårt eller lätt bebisarna kommer ut, har tiken ett gott värkarbete? Om det blir snitt, varför i så fall? Hur vanligt är det i rasen? Hur hanterar tiken sitt moderskap, tex tvättning av de små, försiktighet vid i och urgång ur lådan, stresshantering kring valpar som piper och hur de löser situationen, mjölkproduktionens nivå, vaktbeteende gentemot eventuella flockmedlemmar osv Hur länge tiken har avslag är oxå något att beakta och fundera kring.


"Bebisutvärdering"

Jo för självklart är valparnas status en utvärdering det med. Gomspalt, läppspalt, öppna fontaneller, kroksvans, stubbsvans? Och senare pungkulor som inte kommer ner som de ska eller navelbråck? Demodex, Bettfel, icke önskvärda färger?

Sedan sker ju en veterinärbesiktning, det blir en form av utvärdering igen av avelsdjurens prestation.


"Juniorutvärdering"

Och för att grovdra det hela kan vi säga att nästa utvärdering av kullen sker vid runt 12mån - (utst från 9mån) när många raser då röntgas, ögonlyses och MH/BPH beskrivs samt ställs ut. Här syns sådana saker som bettfel och övrig exteriör utveckling


   

"Unghund/Vuxen utvärdering"

Här ser vi hur hundarna klarar av sina vardagliga liv, barn, katter, andra hundar, eventuell vistelse på hunddagis, kurser, deras aktivitetsnivå, ja livet helt enkelt! Är ägarna nöjda?

Och den otroligt viktiga frågan: Hur många individer i kullen är i dina ögon avelsdugliga? (sedan att få eller kanske ingen används är en annan sak)


"Veteranutvärdering"

den roligaste (och jobbigaste) utvärderingen av dem alla! Hur mår veteranerna? Deras ägare kan nu titta i backspegeln (bitterljuvt jag vet) och avgöra hur hundägandet faktiskt varit. Hur ofta har man fått vara hos veterinären utöver vaccineringar och kanske rena olyckor? Hur gamla blir de hundar man fött upp? Vad hamnar själva kullen på i medellivslängd? Och vad dör de av?

Är man nu en hyfsat nystartad kennel så finns det inget som hindrar att man ändå gör detta, fast då hos de kennlar man köpt sina stamhundar hos.


När kan man använda sin hane/tik i avel igen?

Var i dessa olika utvärderingsfaser bör tiken & hanen "sättas igång" igen avelsmässigt?

Ja såklart som med allt annat är detta upp till ägarna i fråga, och det är skillnad på tik och hane förstås av många olika skäl. Men kring juniorutvärderingen, dvs runt året, så är tiken ofta redo för en ny kull, och hanhunden kanske redan hunnit med fler kullar. Här kan man då som tikägare ändå finjustera sitt val av kommande kavaljer en hel del. Och skall tiken sedan ha en tredje kull så har man hunnit med ytterligare utvärdering av hennes första kull medan kull nr 2 ligger på juniorutvärderingsfasen- detta ger nu ännu bättre möjligheter för vidare planering osv

Glöm ej att- helt ärligt- för att en utvärdering ens skall vara tillförlitlig krävs det faktiskt avkommor! I en ras som snittar 4-5 valpar per kull som staffarna gör, så behövs det ofta ett par kullar innan det ens går att dra några direkta slutsatser.


Jämfört med vad/vem?

Fundera först över om det är den enskilda individens avelsprestation man vill utvärdera eller om det är hela ens uppfödning, dvs en mer total uppfödargärning och hur sedan resultatet skall hanteras. Dvs skall det jämföras med rasens resultat i stort? Eller vill man jmf kullar med varandra inom kenneln? En annan tanke kan vara att jämföra med kennlar som hållt på ungefär lika länge som du själv och med hyfsat liknande produktion.

Ständigt pågående process

Egentligen är det väl som så att hundar som gått i avel inte kan bli helt utvärderade föräns alla deras avkommor dött, eller kanske tom barnbarn,,, Samt att valpköparnas upplevelse av sina hundar och av sin uppfödare oxå är en del av en utvärdering. Dvs om tex MH-beskrivningen påvisar en väldigt "bra" mentalitet men man kanske har en hög omplaceringsgrad inom kullen/kenneln så kan det ju tyda på en del olika saker.Eller så kanske en mentalitet som på många vis är bra på ett papper och i en testsituation inte alltid passar lika bra i verkligheten?  


Glöm inte utvärdera dig själv!

- och ta förstås även samt valpköparna i beaktan!

Valpköparna

Fundera över om du/ni är nöjda med valpköparna ni valt? Kanske har man haft fel kriterier vid val av valpköpare eller gett missvisande information/bild av rasen? Får ni den grad av hälsotestade avkommor som ni tänkt er? Om inte, vad kan det bero på? Om ni sålt med inriktning på tävling, har valpköparna startat hundarna i den omfattning ni tänkt er? Om inte, hur kommer det sig?

Reklamen-nätverk

Kanske har de ytor ni använder för att nå köpare vissa begränsningar? Får ni olika "typer" av köpare beroende på var ni annonserar? Ger ni en rättvis bild av er kennel utåt?  Kanske tom rasbeskrivningar eller rasklubben förminskar eller förstorar delar av rasens för/nackdelar? Får ni valpköpare hänvisade till er från andra uppfödarkollegor? Hänvisar ni själva vidare om ni får möjlighet? För/nackdelar kring detta? Kommer valpköpare tillbaka när de vill utöka familjen igen? Rekommenderar era valpköpare er vidare till människor de möter som letar valp?

Ja, detta är bara några av alla frågor man kan ställa sig som uppfödare när man utvärderar sig själv

   

Glöm inte att ibland kika på hur det ser ut inom andra arter! Vad brottas man med inom aveln med olika sorters fiskar? Här finns mängder av intressanta infallsvinklar. Eller gå in på kattuppfödares hemsidor och läs om deras avelsmål och hur de valt att utvärdera detsamma.

 

Pssssst,,,,

Synonymer till utvärdering/utvärdera:

detaljgranska, granska, analysera, evaluera, bedöma resultat, fastställa värdet av

Wikipedia

Utvärdering är granskning av en verksamhet och dess resultat. Utvärdering förekommer i utbildning, offentlig förvaltning och flera andra verksamheter


Av Maria - 24 oktober 2015 07:55

sitter här på tåget och funderar lite över denna härliga hobby vi ägnar oss åt. Tänker på hur mkt som händer hela tiden och hur mkt jobb som faktiskt krävs för att hålla sig a jour. Ett "jobb" som blir lättare om man likt oss på vår kennel har många vänner med samma vetgirighet och engagemang som vi. Man tipsar varandra helt enkelt, man funderar tillsammans och man kan turas om att ta reda på fakta när man blir osäker på vad som gäller ibland :)

Att ha kollegor, och att aktivt se på dem som just kollegor och inte konkurrenter, har enormt många fördelar. Många tror att det mest handlar om att typ: "de gaddar ihop sig och lånar bara varandras hundar" och visst - ibland kan det säkert vara så oxå- men för det mesta utvecklas man både tillsammans och parallellt. Utbyter erfarenheter - hjälper varandra att inte göra om de misstag man själv gjort och förstås gör :)

Ibland uppfattar jag det som en brist hos många uppfödare, just den förmågan att inse att andras erfarenheter kan bespara dem på en hel del motgångar. Absolut måste man även lära av sina egna misstag, men det skadar inte att ta emot lite råd på vägen.

Istället låter det alltsom oftast som att de, trots att de gjort allting helt rätt, blivit berövade sin välförtjänta framgång pga ren och skär otur. Denna otur upprepar sig sedan om och om igen.
Okej- självklart självklart kan vi och alla andra förstås ha otur- absolut! (Och vi känner stor empati för alla som haft otur, sjukdomar, olyckor och allt annat som kan gå snett)
Men någonstans bör man, om man anser att man har oförtjänt mycket otur, kika på vad exakt det är man gör annorlunda än de som inte har samma otur.

För att hänga upp denna oerhört komplexa och fascinerande hobby i två läger: ett för dem med tur och ett för dem utan, berövar ju samtidigt hobbyn på utvecklingspotential- varför ska vi då försöka förkovra oss?

Nej - vi borde istället gemensamt ta vår hobby på mer allvar och erkänna att den inte bara består av uppfödare med tur och uppfödare med otur.
Talang, kämparglöd, skicklighet, erfarenhet, social kompetens, vetgirighet, ödmjukhet, administrativ kunnighet, marknadsförings förståelse, mod, glädje, känsla för djur, prioriteringsförmåga, ett gott handlag, insikt i ens egna styrkor och svagheter, engagemang och en massa massa annat spelar oxå in!
OCH vi behöver oxå vara aktiva för att få erfarenhet, att aldrig para några tikar gör dig inte till en bättre uppfödare. Och hoppsan där fick jag in ytterligare ett hett ämne :) nämligen den uppfattningen som finns om att de mest seriösa avstår alltid från att para. Ju fler tikar man skrotar desto bättre uppfödare i mångas ögon. Och nej, jag säger inte att alla tikar eller hanar är av den kvalitén att de bör gå i avel. Vi blir alla tvungna att "skrota" avelsdjur inbland, men det är så fiffigt att ju längre man hållit på desto färre behöver man "skrota" :)
Och för att kunna erövra kunskap måste man praktiskt ägna sig åt just hunduppfödning.

Avslutar med att lite halvdant citera Ingemar Stenmark: "jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur får jag"

Av Maria - 21 oktober 2015 14:48

Staffen har som ras varit med i SRD från starten 2009, inget att vara stolt över förstås, men det innebär samtidigt att vi uppfödare numer bör ha STOR koll på vad detta är för dokument och vad det står om vår ras däri. Eftersom det nu dessvärre verkar som att dokumentet, och dess viktiga roll i allas vårt avelsarbete & medvetande, nästan verkar leva en tynande tillvaro så tänkte jag att jag skulle ta och berätta (ja igen) om dels historiken men förstås framförallt vart vi står idag.


SRD= Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar

Såhär lyder förklaringen på SKKs hemsida:

"En exteriördomare ska ansvara för att bevara de olika hundrasernas typiska särarter med de mål och ramar som rasstandarden fastslår. Detta får dock aldrig ske på bekostnad av hundars hälsa.

SRD, som har tillämpats vid Länsklubbarnas utställningar sedan 2009, identifierar riskområden och förebygger att de utvecklas till problem. SRD är ett kommenterande komplement till rasstandarden och har målsättningen att öka domares medvetenhet om exteriöra överdrifter och sundhet.

NKU tillsatte för två år sedan en arbetsgrupp med representanter från de Nordiska länderna med uppgift att harmonisera de fyra ländernas ansatser att motverka rashundars exteriöra överdrifter som hotar hundars sundhet och hälsa.

Arbetet är slutfört och resultatet är NKU BSI (Breed Specific Instructions regarding exaggerations in pedigree dogs) översatt till svenska Särskilda rasspecifika domaranvisningar SRD.

SRD har arbetats fram i ett kontinuerligt och omfattande samarbete mellan exteriördomare, berörda ras- och specialklubbar, veterinärmedicinskt sakkunniga och tillgänglig försäkringsstatistik. Denna inventering tillsammans med erfarenheter från de nordiska länderna utgör underlaget för urvalet av de raser som listats i SRD 2014 och NKU BSI och för anvisningarna för respektive ras.

Dokumenten nedan ska utställningsarrangörer skicka och ha tillgängliga för domare som ska döma dessa raser."  


Hur gick det rent praktiskt till för oss när vi först kom med?

SSBTK och Svenska Terrierklubben fick en remiss från SKK där de talade om att de ansåg att Staffen skulle vara med i SRD för felställda hörntänder (även känt som begreppet inverted canines)

Rasklubbens (ssbtk) styrelse remitterade frågan till dåvarande UK för bearbetning.

UK sände ut en enkät till samtliga uppfödare som var medlemmar i rasklubben vid denna tidpunkt samt att kontakt med veterinärer med specialist kompetens inom tänder rådfrågades. Det hela ledde till att statistik kunde sättas samman och att UK föreslog till styrelsen att inte motsätta sig SKKs önskan (även om enkäten inte tydde på några större problem med just inverterade hörntänder, utan snarare pekade på att underbett var betydligt mer utbrett) MEN att sända tillbaka en önskan om omformulering av själva texten i SRD.

Styrelsen biföll detta och sände vidare till Terrierklubben som i sin tur sände till SKK och SKK formulerade om texten.

Ja så kan man lite kortfattat säga att det gick till.

Sedan lades tandenkätssammanställningen på tryck i Staffetten och SRD blev en (av många) fasta punkter på Uppfödarmötenas agendor.


Plötsligt är vi med för två nya vad man kallar "RISKOMRÅDEN"

Döm då om min förvåning när jag upptäckte att rasen på något mystiskt vis plötsligt fått ytterligare observandum i SRD! Inte bara har det glömts bort att involvera uppfödarna i själva hanteringen av frågan, det har oxå glömts bort att berätta för oss att rasen faktiskt ÄR med IGEN för NYA saker. Utan att ljuga tror jag att det gått ca 1år nu. 1år med nya observandum som nästan ingen vet om.

Pja nu kan man ju säga att detta enbart är för domare och för de som ställer ut och att det inte bekommer oss på riktigt, men det vore både korkat och tragiskt på samma gång tycker jag.  Klart att vår ras förmåga att andas är av högsta prioritet för alla uppfödare!


Vad står det då om rasen i SRD idag?


Staffordshire bullterrier


I rasen förekommer riskområden som:


1.Bett Felställda nedre hörntänder som biter upp i gomtaket.


2 Andning: Se Appendix 2 om bedömning av andningsbesvär.


3 Hud och päls


Tunn päls och/eller irriterade hudpartier .


Särskild uppmärksamhet ska fästas vid bett, andning och hud.



Följdfrågan blir vad står det i appendix 2?

"Alla hundar skall kunna andas utan besvär också i rörelse. I kvalitets- och konkurrensbedömningen bör domaren överväga tre nivåer av observerbara andningsbesvär och låta prissättningen påverkas i relation till besvärens omfattning och allvar.

1. Obetydliga/temporära tecken till besvärad andning som inte framkallar svårigheter skall noteras men inte

nödvändigtvis inverka på kvalitetsprissättningen. Sådana tecken bör dock vägas in vid kurrensbedömningen.


2. Lättare besvärad andningsförmåga/ lättare andningsbesvär liksom sådana anatomiska förhållanden som kan påverka andningsförmågan skall påverka kvalitetsprissättningen (knipta näsborrar, alltför kort nosparti, alltför litet huvud

och/eller överdrivet korta kroppsproportioner, underutvecklad bröstkorg osv)


3. Uppenbara tecken på andningsbesvär skall motivera ett övervägande av prissättningen

disqualified”. Sådana besvär föreligger om hunden redan när den står stilla och inte är påverkad av yttre faktorer (irritation, upphetsning, temperaturförhållanden med mera) visar tecken till försvårad andning av följande slag:

Andning med öppen mun samtidigt som mungiporna är tydligt uppdragna och/eller tungan påtagligt utsträckt.

Tydligt ljudande andning - såväl vid inandning som utandning.

Indragning i förbröstet och bakom revbensbågarna i takt med inandningarna.

Nickande medrörelser av huvud och hals i takt med inandningen.

Andningsbedömningen skall också inkludera observation av besvär under och efter rörelsebedömningen som skall vara

genomförd med beaktande av adekvat rörelsehastighet och omfattning. Allmänna tecken till uttröttning liksom förlängd

återhämtning efter rörelsebedömning är allvarliga och tydliga tecken på bristande förmåga i andningsfunktionen.*



 


Nå, låt oss nu fokusera på vad vi ska göra- för något måste faktiskt göras!


0) Ut med ett mail till klubbens uppfödare och berätta om det faktum att rasen är med för ytterligare ett problem


1) skapa en enkät till uppfödare och försök på bästa vis sondera hur verkligheten ser ut. Hur vanligt är det att staffar opereras i nos/svalg? Varför opereras de, är det snarkningar under sömn, svårigheter att röra sig ute när det är varmt? Hur många uppfödda hundar från respektive kennel


2) skapa en möjlighet för samtliga ägare till staffar att höra av sig om de har eller har haft hundar med andningsproblem att rapportera in detta (anonymt eller inte är en smaksak och inte något prioriterat) Tex via klubbens hemsida, alt via brev hem till ägare (skk har adressregister)


3) kontakta försäkringsbolagen (alt nöjer man sig med Agria Breed profile) kontrollera hur det ser ut!


4) sammanställ SRD rapporterna! Skall göras årligen! Här bör det framgå att det är ett bekymmer. Det går då oxå att se vilka domare som ansett att de dömt staffar med andningsproblem.


5) Kontakta några av dessa domare och be om deras åsikter, är detta något nytt för dem? Hur illa var det med andningen på den/de hundar de dömde. Vädret den dagen? osv


6) kontakta de veterinärer som är experter på området, förmodligen har flertalet arbetat med andra rasklubbar i samma fråga


7) kontakta rasklubbar som vi vet arbetat med andning under en längre tid, fråga hur de hanterat och hanterar frågan


8) Ta upp detta till samtal på uppfödarmöten- låt oss alla få en möjlighet att resonera kring var som kan betraktas som normalt och vad som vi kan vara överens som minsta gemensamma nämnare i vad som måste anses vara hinder för att användas i avel.


9) Ta upp frågan under UKs punkt på varje årsmöte


10) Sedan avslutningsvis skall förstås andningen som punkt in i vårat RAS dokument.


Nedan kan ni se hur texten i våra Rasspecifika AvelsStrategier ser ut idag på punkten SRD. Något liknande måste alltså till nu för andningen. Kanske är detta så brådskande att vi inte bör invänta den inplanerade revideringen som skall vara klar 2019?


SRD och Tänder

Rasen finns sedan starten år 2009 med i SKK:s SRD (Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar,

rörande exteriöra överdrifter hos rashundar) Idag står där följande att läsa: ”I rasen förekommer

felställda hörntänder. Särskild uppmärksamhet ska ägnas bett och tänder.”

Vid varje utställning fyller domaren i en utvärdering av rasen som sedan sänds in till SKK.

Dessa utvärderingar samlas ihop rasvis och vid årets slut delges rasklubben ”sina”

utvärderingar. Dessa utgör en god grund för att kunna följa domarnas upplevelse av rasens

exteriöra tillstånd framförallt rörande just tänder, men också av rasens exteriöra helhet.

Vid uppfödarmöte 15e nov 2009 beslutades att ge klubbens uppfödarkommitté i uppgift att

göra en enkät riktad till uppfödare ang tandstatus hos uppfödda och/eller ägda hundar.

Detta skedde år 2010 och gav följande resultat: Svar inkom från 49 kennlar (utskicket gick till

uppfödare som var medlemmar i klubben). Antalet hundar som uppfödarna svarade om var

1138st. (se bilaga 9)

Bett UA: 91,7%

Trånga hörntänder/tand: 3,8%

Underbett 2,2%

Tångbett 1,2%

Överbett 1,1%

Tandförluster är, och har sedan länge varit, frekvent förekommande. Vanligast är att P4

saknas, ofta på både höger och vänster sida i underkäken, men även andra tandförluster är

vanliga. Detta är dock inget som ägnats någon större uppmärksamhet varken från uppfödare,

ägare eller utställningsdomare. Ett problem i sammanhanget är att det är/kan vara en svår

konst att räkna tänder, framförallt när förlusterna sitter symmetriskt såsom de ofta gör i vår

ras. Klubben adresserade detta redan år 2006 genom att bjuda in Ulrica Göransson,

auktoriserad utställningsdomare, till ett uppfödarmöte. Med hjälp av förevisningshundar

visades hur ett komplett och korrekt bett ser ut.

Mål

  • Öka anatomikunskapen bland uppfödare och hundägare.
  • Fortsätta att hålla rasens exteriöra status under uppsikt.

Strategi

  • Detta sker genom medlems- och uppfödarträffar med anatomiinriktning.
  • Klubben ska fortsätta lansera rasens domarkompendium som klubben har till

försäljning. Det är ett bra sätt att för den oerfarne få en mer levande bild av

rasstandarden. Klubben lanserar denna i första hand till nyblivna uppfödare på rasen,

samt att en hel del uppfödare köper kompendier som de sänder med sina valpar vid

leverans.

  • Sända ut uppföljningsenkät ang tandstatus till uppfödarna.
  • Fortsätta den årliga sammanställningen av SRD-domarutvärderingarna.
  • Via kritiklapparna årsvis bevaka rasens exteriöra utveckling

   

Tre brudar i värmen

Av Maria - 2 oktober 2015 14:09

Kära kollegor

är helt övertygad om att många av er missat att staffen som ras numer fått ytterligare punkter på SRD listan. Det är verkligen inte lätt att hålla koll på allt nuförtiden det skall gudarna veta, men detta är i alla fall viktigt, superduper viktigt tom. Vi har varit "med på listan" sedan starten iof och då ang betten, men sedan minst 1år tillbaka har nya observandum dykt upp!

Därför tänkte jag att vi skulle skriva lite om detta. Och vi börjar med att kort förklara vad SRD är


SRD- särskilda rasspecifika domaranvisningar

kan man ju lätt tro att det inte har så mycket med en själv som uppfödare att göra, är säkert nåt bara för domare eller de som ställer ut en massa. NOPE inget kan vara mer fel! Dessa anvisningar är SKKs sätt att påtala hälsomässiga bekymmer i raser! SKKs sätt att långsiktigt arbeta mot friskare rashundar (ja ett av flera sätt då förstås) Så här förklarar de själva:


Kopierat ur SRD

"En exteriördomares ansvar är att bevara de olika hundrasernas typiska särart med de mål och ramar som rasstandarden fastslår. Detta får dock aldrig ske på bekostnad av hundars hälsa. Domaren ska ha ingående kännedom om rasstandarden och de hälsorisker som särskilt överdrifter av rastypiska särdrag kan innebära för den enskilda hunden och för utvecklingen av rasen som helhet. En rasstandard beskriver aldrig exteriöra överdrifter, men standardens formulering av rastypiska detaljer kan missleda domare och uppfödare till sådana tolkningar att

hundar med extrema typdrag prioriteras vid utställning och avel. Domaren ska främst  bedöma individerna som resultat av tidigare avel. Domaren ska dock vara uppmärksam på hälsa och sundhet och i synnerhet på trender som i förlängningen hotar just sundhet och hälsa. Tendenser till överdrifter måste identifieras och påpekas innan de givit upphov till problem hos rasen.* Domaren har en utmärkt möjlighet att förebygga osund avel genom att inte premiera hundar av extremtyp högt utan i stället välja vinnare som visar bästa möjliga kombination av utmärkt rastyp och sundhet. SRD (svensk översättning av NKU BSI) identifierar de riskområden som är relaterade till rastyp och syftar till att öka domares medvetenhet om problem förknippade med överdrifter av rastypiska särdrag. SRD är därför i första hand ett kompletterande instrument till rasens standard och är inte en manual som anvisar hur observerade fel skall knytas till bestämda kvalitetspris. SRD ger rekommendationer till domaren att observera de rasspecifika problemområdena med hänsyn till fel och avvikelser likaväl som till förekomsten av standardenlighet och sundhet. Den övergripande principen är mera att förebygga än att leta fel. Sådana fel som är vanliga i vissa raser men som inte har samband med överdrifter av rastypen är i de flesta fall inte omnämnda i SRD. SRD baseras på den erfarenhet från de senaste tio åren som finns i de nordiska länderna för identifiering av problemområden hos de raser som bedömts särskilt angelägna att observera utifrån risker kopplade till överdrifter i rastypiska särdrag. SRD är resultatet av de inventeringar som möjliggjorts av ett omfattande samarbete mellan domare, ras- och specialklubbar, veterinärmedicinsk expertis och veterinär hälsostatistik baserad i försäkringsdata. Dessa grundpelare utgör basen för urvalet av de raser som listats och för beskrivningen av och anvisningarna för de rasspecifika problemområdena. Uppbyggnaden av SRD möjliggör en kontinuerlig uppföljning och revidering av instrumentet. De listade raserna utgör 39 av de c:a 300 FCI-raser som finns representerade i de nordiska länderna och de är selekterade utifrån de sammanlagt 73 raser som inom Norden särskilt uppmärksammats ur BSIperspektivet."


Och om vår ras står detta att läsa:

"Staffordshire bullterrier

I rasen förekommer riskområden som:

1. Bett: Felställda nedre hörntänder som biter upp i gomtaket.

2. Andning: Se Appendix 2 om bedömning av andningsbesvär.

3.Hud och päls: Tunn päls och/eller irriterade hudpartier .

Särskild uppmärksamhet ska fästas vid bett, andning och hud."

 

Vad står då att läsa i appendix 2?

"Alla hundar skall kunna andas utan besvär också i rörelse. I kvalitets- och konkurrensbedömningen bör domaren överväga tre nivåer av observerbara andningsbesvär och låta prissättningen påverkas i relation till besvärens omfattning och allvar.

1. Obetydliga/temporära tecken till besvärad andning som inte framkallar svårigheter skall noteras men inte

nödvändigtvis inverka på kvalitetsprissättningen. Sådana tecken bör dock vägas in vid kurrensbedömningen.


2. Lättare besvärad andningsförmåga/ lättare andningsbesvär liksom sådana anatomiska förhållanden som kan påverka andningsförmågan skall påverka kvalitetsprissättningen (knipta näsborrar, alltför kort nosparti, alltför litet huvud

och/eller överdrivet korta kroppsproportioner, underutvecklad bröstkorg osv)


3. Uppenbara tecken på andningsbesvär skall motivera ett övervägande av prissättningen

disqualified”. Sådana besvär föreligger om hunden redan när den står stilla och inte är påverkad av yttre faktorer (irritation, upphetsning, temperaturförhållanden med mera) visar tecken till försvårad andning av följande slag:

Andning med öppen mun samtidigt som mungiporna är tydligt uppdragna och/eller tungan påtagligt utsträckt.

Tydligt ljudande andning - såväl vid inandning som utandning.

Indragning i förbröstet och bakom revbensbågarna i takt med inandningarna.

Nickande medrörelser av huvud och hals i takt med inandningen.

Andningsbedömningen skall också inkludera observation av besvär under och efter rörelsebedömningen som skall vara

genomförd med beaktande av adekvat rörelsehastighet och omfattning. Allmänna tecken till uttröttning liksom förlängd

återhämtning efter rörelsebedömning är allvarliga och tydliga tecken på bristande förmåga i andningsfunktionen.*


Frågan vi ställer oss är alltså hur kom vi med i SRD för andning? Har rasen större problem än vi trott? Vi vet väl alla att det alltid funnits någon hund här eller där som fått operera sig pga snarkningar tex, genom åren kan jag påminna mig en handfull jag hört talas om, ja 4-5st kanske. MEN helt klart är att vi känner till fler nu senaste 2åren än de tidigare 15åren. Vi har nu för första gången själva fött upp ett par som haft bekymmer med att prestera i värme och som fått operera bort en del av gomseglet.

  • Har något skett senaste 2-3 åren och i så fall vad?
  • Har vi missat något, en trend? som plötsligt visar sig nu?
  • Är det domarna eller veterinärerna som gjort SKK uppmärksamma på detta? Kanske både och?
  • Har detta stått i SRD utvärderingarna som varje domare gör varje gång de dömt rasen? (och som skickas vidare till rasklubben i slutet av året) Har rasklubben sammanställt dessa utvärderingar?
  • Har rasklubben haft kontakt med SKK/SRD i detta ärende?
  • Vad tänker vår rasklubb göra nu?

Vi kan ju inte bara luta oss tillbaka och konstatera att "jaha nu är vi med för andningen oxå" VI måste ju GÖRA något! Vi måste ta reda på VARFÖR vi är med, HUR OMFATTADE problemet är, VAD kan vi göra för att rätta till problemet om det nu stämmer att det är ett problem?


Det var inte länge sedan vi skrev här i bloggen om det faktum att vi plötsligt ser vuxna staffar med knipta näsborrar lite här och där. Är detta en ny trend? Kan det påverka andningen i alla fall på lång sikt? Vad händer om vi inte uppmärksammar detta och frekvensen av knipta näsborrar ökar, kommer andelen staffevalpar som föds och växer upp till att få problem med andningen att öka? För såklart innebär ju inte ett par knipta staffenäsborrar på en hund att just DEN hunden har svårt att hantera värme eller så, även om det skulle kunna vara så.

Viktitgt oxå att tänka på att en staff med knipta näsborrar kan ha fina näsborrar i jämförelse med en fransk bulldogg tex. Utan när vi skriver knipta här så är det i jmf med en vanlig staffenäsa :-)


För er som vill läsa hela SRD så gör ni det

HÄR


Av Maria - 29 september 2015 12:15

Rasen har fått något som på sina ställen verkar benämnas som en "200 analys" av SKK. Det är en service till uppfödare, hanhundsägare och alla staffeintresserade människor att de utifrån de genomförda BPH beskrivningarna analyserat rasen.


LÄS ANALYSEN HÄR!


Eftersom analysen finns (om än lite svår att hitta) på ssbtks hemsida så antar och hoppas jag att det är ok att citera den här. Låt oss börja med varför analysen gjorts och vad SKK/KHM hoppas få ut av den från oss ägare och uppfödare (för att vara tydlig så har jag även färgat deras text röd:


"Som ett pilotprojekt har vi i arbetsgruppen skrivit ihop ett dokument som är ett försök att stötta och inspirera special- och rasklubbarna. Staffordshire bullterrier är en av de första raser där vi provar den här modellen. Vi är mycket tacksamma om ni läser, diskuterar och återkopplar till oss. Har ni nytta av informationen? Upplever ni att den blir för negativ/positiv? Stimulerar den till ökat BPH-deltagande eller avskräcker den? Ökar den möjligheten att använda BPH som avelsverktyg? Har ni i klubben andra förslag/idéer hur kommunikationen mellan klubben och SKK/KHM ifråga om BPH skulle kunna se ut? Har ni frågor/tankar i övrigt kring BPH är ni välkomna att höra av er!"



Raderna nedan känns oerhört viktiga! Och jag tror alla vi uppfödare som sett och gått MH med staffar vet att deras sociala förmågor uppfattas oerhört annorlunda av många beskrivare.

Ett uppfödarmöte med någon ur SKK/KHM vore ju det allra bästa, tex Ken Lundhal som ju dessutom är aktiv i SVTEK och/eller Curt Blixt. Tänk att gemensamt kunna resonera kring denna analys och uppfödarnas erfarenheter av rasen!


"Svenska Terrierklubben/ Svenska Staffordshire Bullterrierklubben skulle kunna diskutera vilka ev beteenden/egenskaper som gör att rasen inte av beskrivarna uppfattas som fullt

så trygg i sociala situationer som spindeldiagrammets värden indikerar. Innebär detta att den sammanfattande beskrivningen fångar upp aspekter av rasens beteende som inte förs till banprotokollet (spindelvärdena) men som är nog så adekvata för t ex hundägaren?


Vi kan välja att istället för att hålla oss till beteendegruppernas klassificering jämföra och gruppera andra spindelarmar. Så skulle t ex hälsningen på främmande och närmande person i moment 1 och 6 kunna jämföras med hur mycket undergivenhet, eventuellt avstånd (som ingår i beteendegruppen rädsla/osäkerhet) som hunden uppvisar och på så vis ge en mer komplett bild. En hund som t ex hälsar lite, rentav undviker hälsande, och dessutom reagerar med undvikandebeteende och/eller passiv oro kan antas vara socialt osäker, medan en hund som inte är intresserad av att hälsa men i övrigt inte uppvisar avståndsökande beteenden mycket väl kan vara både självsäker och trygg.

En stor grupp hundar engagerar sig inte i dragkamp. Det kan vara intressant att se hur dessa hundars spindelvärden för t ex "undergivenhet" och "oro/avståndsökande" ser ut. En hund kan välja bort dragkamp av flera orsaker, en av dessa kan vara att hunden har en viss social osäkerhet i botten, men det kan också bero på att hunden faktiskt inte tycker att det är roligt.


I spindeldiagrammet är beteendegrupperna indelade och baserade på moment som på olika sätt avser att beskriva en viss typ av känsloläge hos hunden. Vid en tolkning av ett spindeldiagram är det också viktigt att ta hänsyn till hur dessa grupper förhåller sig till varandra.


För staffordshire bullterrierns del ger BPH en bild av en social och lekfull hund med ett visst mått av nyfikenhet. Beskrivna hundar i rasen visar generellt inga uttalade rädslor eller aggressioner. Att mentalbeskriva hundar, för staffordshire bullterriern genom BPH, är ett sätt att försäkra sig om att populationen bibehåller de önskade egenskaper."



Sedan finns massor av högintressant text där de analyserar våra beskrivna hundar ingående. Lite förvånad var jag att läsa att lekintresset inte verkar vara så himla stort och i kombination med att de enligt analysen hellre leker själva än med sin förare. Även höjer jag på ögonbrynen med att så pass många betraktas som skottfasta, glädjade förstås! Men med tanke på att vi har en gammal gammal analys gjord av P-E Sundgren på de allra första MHn som gjordes på rasen där bla skottoro och skotträdsla stack ut en hel del. Nu blev aldrig dessa beskrivningar registrerade hos SBK/ SKK pga lite olika missar - men analysen skall klubben ha kvar i sina arkiv.


Den här analysen ovan är på totalt 21 sidor och jag hoppas att ALLA med intresse av rasen läser och återkopplar till SSBTK med tankar och funderingar!


Nedan nu en bild av det reportaget som skrevs från uppfödarmötet vi hade där P-E Sundgren var vår föredragshållare. Hans spindel av staffarnas MHn är alltså gjord från de beskrivningar som dessvärre aldrig loggades hos SBK :-( Men vi har kvar spindeln som tur är! Hade dock varit intr att över tid kunna jämföra staffarnas MH beskrivningar

 

Betänk att det nästan är tio år sedan detta skedde och skrevs, mkt har hänt sedan dess.


Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards